"När livet känns...."
NÄR LIVET KÄNNS TUNGT OCH TRIST, DÅ ÄR DET DAGS ATT BYTA FRISYR Jaa, jag lever upp till mitt motto. Man behöver inte tolka det så ordagrant... Men är det så att man sitter i en psykisk skithög, så kan man faktiskt behöva ta hand om sig själv lite extra. Och tänk att en enkel liten klippning faktiskt kan bidra till ett leende nästa gång man tittar i spegeln, för att det äntligen skett en förändring, och förhoppningsvis en posetiv sådan.
Så... Jag var hos frisören idag. Ett dussin slingor i färg kakao/blont samt en härlig toppning, av mitt tydligen tjocka och friska hår. Första gången jag får höra dom lovorden av fröken klippare tror jag, Antar att mitt underbara shampo och balsam och mitt regelbundna användande av inpackning gjort susen. :D Att jag inte tokblonderar håret längre är nog också ett plus i kanten.
Sitter ivarjefall hemma hos kära mami på Ekerö nu, mitt gamla hem. Joker vilar brevid. Mr Gotland sa adjö imorse och sitter nu miiiiil härifrån, i en flygstol i ett plan riktat mot thailand. Vet inte vad jag känner mest, Saknad.... avund.... Det är nog en blandning. Han är ju min stöttepelare, och nu när jag verkligen måste sprattla som bara sjutton för att hålla mig ovanför ytan, är han inte här. Han myser i solen, och det gör inte jag. (avundsjukan tittar fram)
Nej, badet skriket efter mig, som jag tappade upp för en halvtimme sen. Men jag har ju en tendens till att fylla/tömma/fylla/tömma under hela badtiden endå, bara för att jag måste höra det rinnande vattnet. I en total tystnad börjar ja tänka för mycket och då kan jag inte koppla av. Har dom sista kaptilerna i min bok, champange flickan kvar också. Måste läsas. Och jag lovar. Jag ska fortsätta sprattla, trots att min stöttepelare inte är här. Love M
Så... Jag var hos frisören idag. Ett dussin slingor i färg kakao/blont samt en härlig toppning, av mitt tydligen tjocka och friska hår. Första gången jag får höra dom lovorden av fröken klippare tror jag, Antar att mitt underbara shampo och balsam och mitt regelbundna användande av inpackning gjort susen. :D Att jag inte tokblonderar håret längre är nog också ett plus i kanten.
Sitter ivarjefall hemma hos kära mami på Ekerö nu, mitt gamla hem. Joker vilar brevid. Mr Gotland sa adjö imorse och sitter nu miiiiil härifrån, i en flygstol i ett plan riktat mot thailand. Vet inte vad jag känner mest, Saknad.... avund.... Det är nog en blandning. Han är ju min stöttepelare, och nu när jag verkligen måste sprattla som bara sjutton för att hålla mig ovanför ytan, är han inte här. Han myser i solen, och det gör inte jag. (avundsjukan tittar fram)
Nej, badet skriket efter mig, som jag tappade upp för en halvtimme sen. Men jag har ju en tendens till att fylla/tömma/fylla/tömma under hela badtiden endå, bara för att jag måste höra det rinnande vattnet. I en total tystnad börjar ja tänka för mycket och då kan jag inte koppla av. Har dom sista kaptilerna i min bok, champange flickan kvar också. Måste läsas. Och jag lovar. Jag ska fortsätta sprattla, trots att min stöttepelare inte är här. Love M
Kommentarer
Trackback
